My trip to England part 2

Dag 2 var det dags att åka till London på en dagstur. Det hade jag längtat efter. För ändå sedan jag lärde mig mina första ord på engelska, har jag tyckt att det skulle vara roligt att åka dit. Vi påbörjade vår resa, genom att åka buss ifrån Othona, till ett litet ställe som hette Southminster. Därifrån tog vi tåget mot Wickford, där vi skullle göra ett tågbyte, för att sen fortsätta vår färd mot London. Vi klev av på Liverpool Street, där vi bytte till tunnelbana. Det var lite drygt, för jag trodde att vi var framme. För nu var vi ju i London. Men som jag snart märkte, så var London en stor stad. Så om jag inte ville falla ihop i en hög av utmattning, var tunnelbana ett bra val av ledarna. Innan jag visar bilder från London, kommer här lite bilder från tågresan. 
 
 
 
 
 
 
 
Framme vid Liverpool Street, och byte till tunnelbana. Här kan ni se en bild där de olika tunnelbanelinjerna visas. 
 
 
Väl framme så var det dags att besöka Svenska kyrkan i London. Det var väl en liten bit, men det var bara ett stenkast bort, i jämförelse med den promenad som väntade mig sen. 
 
Inne på Svenska kyrkan, fick vi träffa bland annat en volontär, som berättade hur det är att bo och leva i London. Det tyckte jag lät riktigt intressant. Därefter, blev det fika med kanelbullar. Efter det, fick vi roa oss på egen hand i London, i några timmar. 
 
 
 
 
Två bilder inifrån kyrkan. 
 
 
Efter besöket i Svenska kyrkan, fick vi roa oss på egen hand i London. Givetvis var jag tvungen att shoppa lite på Primark, även om jag från början inte visste vad det var. Men det var garanterat ett misstag att gå in där, för den största summan av mina fickpengar, gick åt på primark. Och jag har svårt för folkmängder, när folk buttas och har sig. Att stå som packade sillar, är inte riktigt min grej. Jag får liksom panik. Så logiken var väl inte helt på topp, när vi gick till Oxford Street, som ligger mitt i London. Men i och för sig får man tåla att folk buttas, när man är utomlands.
 
Efter primark funderade jag på hur jag skulle kunna få med mig allt hem på flyget, när resväskan nästan var full när jag åkte hemifrån. För man kan väl säga att jag hade shoppat loss, vilket jag normalt inte brukar göra. 
 
Efter shoppingen, så gick vi och åt på McDonald's. Det hade varit roligare att äta något mer typiskt engelskt. Men på grund av lite tidsbrist, slutade det hela med att vi fick springa vidare på Londons gator, med maten i händerna. Inte riktigt så bra, men vi valde att gå, istället för att ta tunnelbana, så då fick det bli så. Att dessutom slänga i sig lunchen, när man slarvade med maten dagen innan på grund av nervositet, är väl inte jättebra. Men som sagt, jag överlevde ju det med.  
 
Nu kommer lite bilder, från kön till kassan på Primark, picknicken på McDonalds, samt lite andra bilder, som jag tog på vår "lilla" promenad i London, från Oxford Street, ända bort till Westminster Abbey. (Det var tydligen längre att gå, än vad vi trodde). 
 
 
 
 
 
 
På vår väg mot Westminster Abbey, tog vi en kort paus vid Buckingham Palace. Och det behövdes. Ni kan försöka föreställa er hur varmt det var att halvspringa genom en bra bit av London. Det var soligt och varmt, och jag hade som ni ser, skjorta och jeans på mig. Dessutom hade jag med mig en tung ryggsäck, kamera samt en primark-kasse full i kläder och skor. Att springa med den packningen, var rena rama träningspasset. Men jag är tacksam för att vi faktiskt inte tog tunnelbanan, eftersom vi fick se mycket mer av London genom att gå, än att åka tunnelbana. 
 
Efter Buckingham Palace, var vi snart framme vid vårt mål - Westminster Abbey. Men innan vi kom fram, så gick vi igenom en jättemysig park. 
 
 
 
De här byggnaderna, är verkligen så mycket England för mig. Det är svårt att förklara, men det var som att det verkligen gick upp för mig att jag var framme i England, när jag såg de här byggnaderna. Antagligen är det något slags bostadshus. 
 
 
Självklart måste man ta en groupie när man är i London! 
 
 
Svetten rann vid det här laget, och fötterna pulserade. Men efter cirka 45 minuters promenad, så var vi äntligen framme vid Westminster Abbey, där vi var på guidad tur. Tyvärr kan jag inte dela med mig av några bilder inifrån, då det var fotograferingsförbud inne i kyrkan. Men det var en upplevelse. 
 
Dock fick jag några bilder, påväg från kassan där man betalade inträdet, och var påväg in i kyrkan. Och de kommer här. 
 
 
 
 
Detta är Englands äldsta dörr. Dock kommer jag inte ihåg från vilket årtal, men eftersom England har en historia från långt bak i tiden, så lär dörren vara rätt gammal. 
 
På den guidade turen inne i kyrkan, fick man en varsin teknisk sak, som såg ut som en telefon. Med hjälp av den, kunde man få reda på vad olika saker i kyrkan var. Man fick också en karta, som visade åt vilket håll man skulle gå på den guidade turen. 
 
När den guidade turen var slut, var det dags för att delta på en gudstjänst. Och den var väl av det lite mer udda slaget. Jag förstod inte så mycket, men det fanns också vissa inslag av saker som påminde om Svenska kyrkan. Men ja, det ska mycket till för att jag ska kalla en gudstjänst för konstig igen, för den var verkligen skum. Det var med många präster. Typ 13 eller något i den stilen. Och några av dom, satt bara stilla. Det var bara några av dom, som faktiskt gjorde något under gudstjänsten. Och vid några tillfällen, var det en präst som dinglade med något rökelsekar eller vad det heter. Och det luktade något så enormt. Det kändes som lite halvt astma-varning, men det gick bra. Men jag har iallafall konstaterat att man nog inte bör jobba som präst i England, om man har astma. 
 
Gudstjänsten var inte bara konstig och halvt omöjlig att förstå sig på. Det var också en häftig upplevelse. För det var framförallt coolt att få fira gudstjänst i en så stor kyrka. Bara det är en upplevelse i sig. Speciellt om man är kulturintresserad som jag. Men jag kom också ner i varv en hel del, när kören sjöng. Den akustiken var väldigt svår att beskriva. Det enklaste sättet att beskriva känslan jag fick av akustiken är najs. 
 
 
 
Efter gudstjänsten, hade det börjat bli sen eftermiddag, och det var dags att bege sig hem till Bradwell-on-Sea och få sig en god natts sömn på Othona Community. Påväg från Westminster Abbey, gick vi förbi Big Ben. Så givetvis var jag tvungen att ta den halvt obligatoriska Big Ben-selfien. Och sen lyckades jag ju få med både Big Ben och London Eye på samma bild. Även denna gången halvspringandes, för att vi skulle hinna med tåget. 
 
Även denna gång, sov jag mycket gott. Och jag var helt övertygad om att det inte var sista gången jag var i London. Jag ska tillbaka! 
 
Snart kommer del 3. 
 

Kommentera här: