Årsresumé 2014

Så var det dags för en årsresumé igen. Jag har egentligen inte så mycket att säga om saken men det får bli en sammanfattning och lite allt möjligt i inlägget iallafall. Det här året har nog varit en av dom bästa faktiskt. Egentligen har det inte hänt så mycket märkvärdigt bra saker men det har ändå varit ett bra år. Det som har varit bra under året är att jag växt så otroligt som person. Och för varje dag har jag gjort nya framsteg och jag vet att jag kommer fortsätta att utvecklas på samma sätt oavsett vad som väntar. Ingenting förändras förutom att vi får skriva 2015 istället för 2014. På vilket sätt har jag växt som person då? Jo, jag har lärt mig att inte ta någonting för givet. Jag har lärt mig att man verkligen måste ta tillvara på den tiden man har för man lever inte för alltid. Det gör heller inte personer runtomkring oss. Ena dagen kan man ha sina vänner eller sin familj hos sig, och nästa dag kan allt vara förlorat. Det här är kanske ingen positiv insikt i en resumé men jag ser det inte som något negativt. Denna insikt har faktiskt gjort att jag känner mig mer stolt över mig själv. Jag har börjat att försöka vara snällare mot mig själv än vad jag varit förut. Och allt det här började efter olyckan. Jag har aldrig riktigt trott på mig själv och fått känna att jag duger som jag är och att jag klarar mer än vad jag tror. Men efter olyckan framförallt har jag jobbat på att inte vara så hård mot mig själv. Jag vet att jag duger som jag är, för det är det som gör mig till Elin. Och jag har också börjat jobba på att ta itu med saker som hindrar mig i livet. Jag har också verkligen jobbat på att försöka sluta se mig som ett offer och istället se mig som en vinnare. Och genom att sluta se mig som ett offer har det också hjälpt mig att faktiskt få lite mer skinn på näsan. Jag känner mig verkligen som en vinnare som har vunnit tillbaka sitt liv. Listan på saker jag lärt mig kan göras lång. Men en sak som verkligen är värd och nämnas är att jag äntligen blev godkänd i matten och därmed är färdig med den. Åtminstone för nu. Man vet ju aldrig om jag måste ta itu med den igen. Nästa år har jag ingen direkt målsättning, men det är möjligtvis att fortsätta som nu med att fortsätta utvecklas. Och kanske att försöka blogga oftare.

Tänk på hundarna!

Imorgon är det nyår! Men redan sen några dagar tillbaka har man kunnat läst på sociala medier att folk tjuvstartar med smällare och raketer.

Vi har det ständiga problemet med våra fyrfota vänner att dom blir rädda för raketer och smällare.

Det känns inte okej att man börjar flera dagar i förväg med smällare just för att hundarna blir rädda. Det handlar om respekt för hundar och ägare.



Men man kan inte skylla allt på de som avfyrar smällare och raketer. Djurägarna har faktiskt ett ansvar att se till att hunden inte blir rädd.

Jag är egentligen inte särskilt kunnig inom området så ta inte det jag skriver på så blodigt allvar. Skriver just nu bara vad jag tycker.

Psykologi är ett område som intresserat mig länge. Har följt Mannen som talar med hundar länge (vet att det finns delade åsikter om hans metoder). Men oavsett vad man tycker om Cesars metoder har jag ändå lärt mig en del om hundpsykologi genom hans program.




Något jag har observerat är att hundar fungerar ganska lika jämfört med människor rent psykologiskt.

Vi börjar med ett exempel på hur människan fungerar: Barn gör inte som vuxna säger, utan gör som vuxna gör. Hundar fungerar faktiskt på samma sätt.
Är man hundägare måste man vara en flockledare. Man måste visa vägen. Det är så hundar fungerar i naturen. Hundar är flockdjur. Och oavsett om hunden är en vildhund eller människans bästa vän har hunden fortfarande instinkten att den ska leva i en flock. Är den en vildhund är hundens flock förmodligen andra vildhundar. Och är den människans bästa vän är hundens flock familjens medlemmar.




Med andra ord så gör hunden det vi säger till den att göra om vi är en flockledare.

Hur hänger det här ihop med nyår och smällare och raketer? Jo, om hunden visar rädsla är det säkert så lätt att tycka synd om hunden. Och följdfrågan lyder:

Vad gör man när man tycker synd om ett djur? Jo, man börjar gosa med det. Att gosa är inte rätt tillfälle när hunden är rädd. Om du gosar när hunden har den sinnesstämningen säger du till den att hundens beteende är rätt. Den lär sig alltså att den ska vara rädd för fyrverkerier. Men om man istället låter hunden vara när den är rädd, kommer den lära sig att det inte är farligt.

Naturligtvis finns det säkert hundar som är skotträdda ändå, men man bör också tänka igenom vad man faktiskt säger till hunden genom handling och kroppsspråk om hunden gör saker du inte vill. Tillexempel visar rädsla.



Om man använder sig av den här metoden kommer hunden säkert förr eller senare inte vara rädd. Men det kanske inte funkar på första försöket utan man kanske måste försöka fler gånger.

Somsagt, är inte på något sätt kunnig utan delar bara med mig utav mina åsikter. Så ta det med en nypa salt om något inte stämmer.

Huruvida denna metod fungerar eller inte vet jag inte, men det är inte helt omöjligt att den faktiskt funkar om man tänker i dom psykologiska banorna.

Men man kan alltid försöka ta hjälp av tillexempel en hundpsykolog om man har en hund som tillexempel är skotträdd. Det kan ju finnas orsaker till hundens rädsla. Kanske tidigare händelser i hundens liv som gjort att den har blivit skotträdd.




Man kan göra mycket för att slippa ge hunden lugnande medel eller använda annat tjafs för att den inte ska vara rädd. Medicin och andra hjälpmedel anser jag är en sista utväg om det inte fungerar med terapi osv.

Med dessa ord sagda önskar jag ett gott nytt år! Var bara tvungen att lägga med lite gulliga hundbilder i inlägget när jag för en gångs skull bloggar om hundar.

Lille Kanin på gomkonferens

Tjohej! Nu är jag tillbaka. Ni förstår, det tar på krafterna att vara en skuttig och glad kanin. Men nu tänkte jag berätta om när jag följde med på Elins gomkonferens. Vi fick gå upp tidigt. Gäsp. Iallafall tidigt för en kanin. Sen var det dags att sätta sig i bilen mot Örebro. Jag tycker det är lite läskigt med bilar så som ni ser på bilden använde jag hjälm. Väl framme på sjukhuset hälsade jag på en häst som var i samma storlek som mig! Man kunde se vattentornet, även kallat Svampen, från väntrummet. Så jag tog en selfie med mig och Svampen. När vi var färdiga på sjukhuset åkte vi in till centrum. Där sprang vi på en lustig anka som var gjord av bildäck. Men den var jättemycket större än mig!!! Vi såg även Örebro slott.
Och vi var på sjukhuset eftersom Elin blivit erbjuden en operation för att förbättra talet, eftersom hon är född med gomspalt. Resultatet av sjukhuset blev att Elin blev lite ledsen men jag är en snäll kanin så jag försökte trösta henne. Det bestämdes iallafall att Elin och läkaren skulle höras av på telefon längre fram om hur det blir med operation eller inte. Så detta är min berättelse om Örebros trippen. Skuttiga hejdå från Lille Kanin!!!