Avskedsbrev till matten

Fick reda på mitt slutbetyg i matte 2b, och jag blev godkänd. Hur gött som helst att ha det överstökat. Nu får det vara bra med matte på ett tag. Men det var helt klart värt allt slit. Nu får jag helt enkelt satsa på ett år utan matte. Undrar hur det ens är möjligt men jag lyckades överleva matte 2 också.



Är så trött på allt vad ekvationer heter, men nu kan jag det iallafall. Kunde inget alls om ekvationer när jag började gymnasiet, och nu förstår jag det iallafall. Så även fast jag inte är något mattegeni så kan jag lite matte iallafall. Men matte är verkligen inte min grej.



Här kommer då mitt avskedsbrev till matten. Tycker att jag ska skriva ett sånt för det är så gött att ha det här överstökat:

Kära Matematik!

Vi har inte alltid varit vänner. Det kan jag inte påstå. Ibland har jag fått stångat mig mer än blodig för att klara proven. Ibland har jag gråtit floder under alla dessa 11 år vi haft tillsammans. Gråtit för att jag inte förstått hur dina x och y ska vara trots många förklaringar. Gråtit för att jag inte förstått dina additioner och subtraktioner. Gråtit för att jag helt enkelt inte orkat mer. Men nu har jag blivit godkänd, och mer än väl nått mitt mål. Så jag stannar här. Ingen mer matte för min del på ett långt tag. Min hjärna är helt enkelt inte riktigt skapad för matematik. Tack så mycket för dessa år, men nu säger jag hejdå!

Och till er andra:

Allt är inte en dans på rosor alltid. Men det gäller att vara målmedveten och följa sitt hjärta och sina drömmar. Allt är faktiskt möjligt med tillräckligt stor vilja. Vad det än nu må vara. Mitt exempel är perfekt.

Jag tycker inte matte är särskilt roligt, och lätt är det inte. Jag har fått kämpat mycket under årens lopp. Men jag hade nog inte klarat det utan den hjälp jag fått på gymnasiet med matten. Men även fast det ibland kändes som jag bara ville lägga mig ner på marken och gråta av utmattning så valde jag att fortsätta kämpa. Gav jag upp kunde jag garanterat inte bli godkänd. Och i detta fall var det värt varenda tår och vartenda raseriutbrott. Jag nådde fram till mitt mål och mycket mer än så. Hade du sagt till mig för två år sen att jag skulle läsa matte 2 hade jag trott att du var tokig.

Och ja, jag har frågat mig mycket vad jag egentligen hållit på med under detta år. Varför läsa matte när det är frivilligt?

I mitt fall för att utöka min behörighet. Men jag är verkligen nöjd att jag kämpat så som jag gjort. Men nu är matten finito för min del. Det är inte min grej.

Men vad det än gäller gör det inget om man provar. Märker man att något inte går, kan man oftast vända om. Sen finns det situationer där man inte har något val, men då får man ta det som det kommer. Fortsätt att kämpa för att nå dina mål. När du väl är där kommer du inte ångra dig, även om vägen dit kan vara både lång, krokig och full av stenar att ramla på.


Kommentarer:

1 Mamma:

Jag är så stolt över dej ❤️ Vet hur mycket du kämpat och varit frustrerad över matten. Bra jobbat och grattis till ditt betyg. Du om någon är värd det.

Kommentera här: