My trip to England part 3
Nu när det har blivit oktober, så tycker jag att det är hög tid att försöka avsluta mina delar om min englandresa. Så här kommer del 3.
Tredje dagen spenderades i Bradwell-on-Sea, där vi bodde på Othona community. Där lekte vi lekar, och jag och några fler utforskade stranden. Och det var coolt att se tidvattnet.
Här nedan ser ni bilder på hur det såg ut på Othona. Det blir också lite landskapsbilder, då jag ägnade en del av den lediga tiden till att fotografera omgivningen.
Här är vägen som går från Othona, och ut till landsvägen.
Under hela resan hade vi ganska tur med vädret. Det regnade inte en enda dag. Så det var kul, i och med att det påstås att vi åkte till ett av världens regnigaste länder. Men vi hade väldigt bra väder. Och jag hade ju förberett mig på att det skulle regna varje dag. Så jag hade bara med mig jeans och varma tröjor typ. Så just denna dagen, var jag lite ånger på det. Men jag fick försöka dra upp ärmarna, och byxorna så gott det gick. Och dessutom hade jag glömt mina ögondroppar för allergin, så jag hade lite problem med pollen också. Så jag var orolig för att resten av resan skulle bli förstörd. För det är inte alls roligt att gå runt med allergiska ögon i flera dagar. Det är också orsaken till att jag på denna bild inte ser jätteglad ut. För jag var trött av allergin. Det var lite tråkigt, eftersom det var första dagen som jag hade återhämtat mig efter den väldiga flygturen.
Men som tur var, gick allergin över. Att få tag på receptbelagd medicin på den engelska landsbygden, hade annars kunnat bli en väldigt intressant historia. Och speciellt att sen få igenom den i tullen på flygplatsen.
Såhär såg stranden ut när det inte var tidsvatten....
Och så här såg det ut bara ett par timmar senare, när det var tidsvatten...
Det här är egentligen havsbottnen.
Och såhär fint var det om man kollade åt det andra hållet. Så ja. Det fanns verkligen diverse nyanser av landskap och färger, på olika sidor om stigen.
Det här är Othonas eget vindkraftverk. Om jag inte tidigare nämnt det, så har huset sina egna tillgångar av el och värme. De har därför solceller på taket, och ett vindkraftverk. Men detta innebar tillexempel att det gällde att duscha tidigt på morgonen, om man inte kände för att duscha i iskallt vatten. För när varmvattnet, och vattnet i övrigt var slut, så var det slut. Det fanns med andra ord inga mängder av vatten. Likaså var det med elen. Man fick hushålla med den med. Men givetvis fick vi ladda våra mobiler och annan teknisk utrustning. Men man fick försöka tänka på att släcka lampor när man lämnade sina rum osv.
Här är matsalen där vi åt alla våra måltider, förutom när vi var ute på äventyr. Som ni ser, är det också soffor längst bort. Och där kunde man sitta uppe och prata, om man tex ville vara social på kvällarna. Eftersom man skulle visa respekt för de som ville sova, och inte springa runt i rummen. Vilket jag är tacksam för, som gillar att sova haha :)
Det här är någon makapär som visade hur mycket ström och dylik som vindkraftverket och solpanelerna producerade för tillfället.
Ytterligare en hörna att hänga i. Och längst bort till höger, hade föreståndaren sitt kontor. Och om man gick till vänster precis innan biljardbordet, så kom man till en lång korridor, där de flesta av oss hade våra rum. De övriga, fick bo i en annan byggnad, som är den vita byggnaden som ni ser på nästa bild. Men i våran korridor fanns det wifi, så det var ett plus. Dock fick man hushålla med det också, för det var lite dålig täckning. Men även där var instruktionen: Ni får kolla facebook eller vad ni nu vill, men stäng av wifi när ni är klara. Allt för att så många som möjligt skulle kunna få glädje av det.
Här är en av måltiderna som vi serverades på Othona. Det var en något mysko soppa, men det var ändå spännande att få prova nya saker. Och vitsen med att vara utomlands försvinner ju typ, om man bara äter mat som man känner igen.
Och här äter vi igen. Det här var lite blandad kompott. Det var skinka, tonfisk, ägg och diverse. Så då fick man helt enkelt ta vad man ville ha. Och blomman som ni ser på bilden, var tydligen ätbar. Men man tänkte lite grann att de kanske ville förgifta oss. Men snubben som har hand om stället verkade schysst, så jag litade på vad han sa. Det är ju inte varje dag man äter blommor! Men det var gott. Även om den inte smakade så mycket.
Här håller vi på att bära ved, till en brasa som vi skulle tända på kvällen. Men varför veden för tillfället ligger på baken, har jag ingen aning om.
Och här ser ni Englands äldsta kyrka, St Peters Chapel on the wall, som är från 600-talet.
Även om det just då var något mulet, så var det en fin utsikt även där.
Och nu blir det lite bilder inifrån kyrkan. Det var iallafall rätt go akustik, tyckte jag.
Och den här statyn satt på en vägg, på ett skjul eller dass eller vad det nu var, som var precis utanför kyrkan.
Nu är vi tillbaka på Othona igen. Och om någon är lika fascinerad över vilka uttag de har i England, så syns även dom. Men jag kan säga att jag slet första dagen när jag skulle ladda telefonen. Trodde först det var fel på adaptern, men sen visade det sig att de ju har strömbrytare på sina eluttag. Och dessa strömbrytare använde föreståndaren, Tim, för att kunna dra massa skämt, för att inte vi har strömbrytare på uttagen i Sverige. Vilken snubbe! Hans skämt var typ bäst.
Här är en bild på det mystika skjulet. Ber om ursäkt för att det hoppar så mycket i bilderna. Men det är för att vi gick till kyrkan igen, lite senare på kvällen.
Promenad genom skogen i mörkret. Och lättskrämd som jag är, så började jag skrika i högan sky av en fågel. Men man vet ju aldrig. Fåglarna kanske är farliga i England.
Tänt var'e här! Nu var det dags för att ha det trevligt och umgås på stranden i mörkret. Och det började också vara lite kallt.
Och det var hur den dagen såg ut. Alltså ganska lugnt, men samtidigt innehållsrik.